tisdag 20 november 2018

Bhut jolokia

Alltså.....hela min blogg kommer ju till största del att handla om mitt odlande och konsten som jag gör.
Just nu känns det som jag verkligen har mycket att berätta om min chili odling,så de närmaste inläggen kommer ju högst troligen handla om det.
Men chili är bra,att äta chili är hälsosamt,svettigt, och jag tycker mej ha läst någonstans att det är uppiggande och gör en lycklig.
Nåväl, att odla chili gör mig i alla fall lycklig.

Tillbaka till mitt möte med farbror grön och första gången jag smakade bhut jolokian.
Jag for ju då som sagt till korsnäs, det är ju en bit att köra, och jag passade absolut inte in där,men jag var fast besluten på att träffa denna man som kallade sig farbror grön, och odlade grönsaker och syrade chili. Sagt och gjort,där satt jag då, och inte en dag har jag ångrat mitt beslut, för visst hade jag varit på föreläsningar förut, bl.a Sara Bäckmo föreläste ju i Nykarleby för typ två år sedan, men denna Farbror lockade mej mera, och det helt kallt för att han skulle ha workshop och lära ut hur man gör en rökt syrad chilisås. Han hade en hög av chilin på ett bord, och jag minns att jag såg på dessa färger och former och tänkte "shit vad fint", jag var aldrig beredd på hur mycket rena uppenbarelsen av chili skulle påverka mig, hur vacker och intressant den är.

När jag sedan klickade hem mina 50 olika sorter, så var faktiskt bhut jolokian, också kallad ghost pepper eller naga jolokian, den första som hamnade i min köpkorg. Det är även den som i ett senare skede hamnade som tatuering på min arm, för den representerar någonting, den representerar en passion som blivit väckt av dess uppenbarelse, en lätt skrynklig, väldigt het röd frukt. Även om jolokian blev brutalt utklassad smakmässigt av dess släkting, black naga, så kommer det nog att vara en återkommande sort för mig. Jag kommer nog alltid ha en planta ev denna.
Förra året hade jag två, och i slutet av säsongen exploderade dom bokstavligen med frukt.
I år sådde jag dem betydligt tidigare, för det känns som att det kommer att ge bättre avkastning, det återstår dock att se.
I år kan jag inte skryta med att jag har använt jolokian till så mycket, jag har några i frysen, och de flesta blev nog pulver, några lag jag i mina såser, just för att få till en ordentlig hetta. Denna odlingssäsong kommer jag nog att experimentera mera med dess fruktiga smak.
Bhut jolokian ligger på runt 1000 000 shu, och var världens starkaste 2006. Idag ligger den typ på plats 7. 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar