Små saker, stor berydelse.

Nu är det precis en vecka sedan jag skrev sist, och jag har gått hela veckan och filat på olika sätt att leva mera miljövänligt. Jag har faktiskt hittat en hel del, men tänker ta en sak i veckan som jag skrev i förra inlägget.
Jag tycker det här lilla miljövänlighets projektet jag har tagit an mej är mycket spännande, det känns faktiskt som någonting viktigt, och jag har verkligen gått in i det med eld och lågor och vänt ut och in på min egen livsstil för att hitta alla dessa "fel" jag gör. Och inte bara är det hälsosamt att ibland se på sig själv, men man sparar ju pengar genom att kanske inte inpulshandla en massa, och genom att inte överkonsumera när man handlar, utan bara faktiskt handla det man behöver.

Jag har suttit vid de tillfällen som jag haft tid(ganska sällan) och googlat runt lite, vad är mest miljövänligt egentligen, och hur gör jag för att bli mera miljövänligare, en sak som faktiskt har kommit upp hela tiden, och som jag tänker ta upp i den här nattens inlägg är faktiskt, slit och släng produkter. Alltså sådana saker som man använder en kort stund och sedan bara slänger bort, tänker inte destomer på det, saker som kanske kostar en euro, och bara åker i soporna.
För det som helt logiskt är mest miljövänligt är ju det som håller längst, och som man kan använda igen och igen och igen, och inte behöver köpa nytt. 
Så vad jag valde att ta bort ur mitt liv den här veckan, var faktiskt disktrasan.
Jag är ju lite bekväm av mig, och måste ärligt säga att jag aldrig har kokat en disktrasa i hela mitt liv, eller lagt den i diskmaskinen, eller tvättmaskinen heller för den delen, jag har bara använt dom tills dom har börjat se lite halvtaskiga ut, och sedan slängt bort dom. Men inte mera. För jag har investerat, inte i bara en, utan två disktrasor i lin, från växbo lin.
Jag kan faktiskt starkt rekommendera varje person, som är trött på svampaktiga, hårt färgade, slit och släng disktrasor att investera in en sådan. Den är fin, bra att använda, den är liksom lite hård, så den tar bort smuts bra, och torkar supersnabbt.
Idag tyckte jag att min började se lite halvtaskiga ut, så jag stoppade den i en kastrull med vatten i och kokade den i ca 20 minuter, och as Good as new.
Nu är jag ju lite dålig på att hålla koll på vad saker och ting kostar, men jag tror inte de var så farligt dyra, och planen är ju att de ska hålla lääääänge.
Så. Rekommenderar.

Fortfarande dethär med klimatsmart.

Som jag skrev tidigare, tänker jag i år försöka hitta 52 olika saker(en sak i veckan) som gör mig lite mer miljövänlig. Det visade sig vara lite svårare än jag trodde.
Jag hittar massor, och åter massor av saker jag skulle kunna göra annorlunda, men sedan lämnar jag och fundera, vad är rätt? Finns det egentligen något som är rätt??
Det bara ploppar upp frågetecken, och jag ser en massa hyckleri överallt i mitt liv.
Nu är vi ju inne i vecka två, eller, vecka två är ju egentligen slut, men vi får låtsas lite.
Så nu ska jag presentera två saker, som jag hittills har bestämt att det får vara färdigt med nu.

1. Plastflaskan
Jag är en vaaaansinnigt bubbelvattenälskande Person, dricker det titt som tätt. Mest hela tiden faktiskt. Nu har jag skaffat mej en flaska i borstad stål, som är gjort för att hålla forever! Den har en bred hals, som gör att jag enkelt kan fylla den från diverse soda vatten kranar, jag har en soda streamer, jag är bara dålig på att använda den, så det ska jag göra, inga flera plastflaskor här inte!

2. Plastpåsen i butiken.
Oftast när jag handlar, tar jag två eller tre plastpåsar. Jag har liksom aldrig tänkt på  dom, eftersom jag ju använder dom till att slänga sopor i senare, så dom försvinner ju. I allafall ur min åsyn. När jag beslutade mej för att ta med tygkasse till butiken i stället, så började jag fundera, vad ska jag då använda till soppåsar?? Svar:de tunnaste man hittar i butiken tydligen, för ju tunnare plastpåse, desto mindre energi tar den vid tillverkning, och desto mindre avfall blir det ju, just eftersom den är tunnare. Att jag sedan hittade en kasse hemma som var tillverkad av 2,3 återvunna pet flaskor var ju en bonus:) den har jag nu med mej överallt, eftersom den går att vika ihop till en jätteliten påskuddgrejj.

Så, det känns bra att vara igång. Små förändringar gör också skillnad, och det ska vara roligt att se nästa nyår, hur min vardag ser ut, och hur mycket jag har kommit mej för att förändra.
Dethär med klimatet och miljön är något som har gett mej mardrömmar en tid nu, och det är skönt att börja jobba lite med det.
Och jag hoppas innerligt att flera börjar tänka om, små förändringar kan göra stor skillnad!

Nytt år, och dethär med att vara klimatsmart!

Nytt år nya möjligheter.

Det är ett tag sedan jag har uppdaterat nu, jag har haft såååå mycket på gång. All julstress, vi har besökt tallinn, och jag har jobbat.
Planterat frön har jag också gjort, och nu är årets chilisådd gjord, hela 50 olika sorter.
Spännande.
På nyårsafton jobbade jag, men det lär jag inte hindra mig från att göra årets viktigaste ritual.
Nyårslöftet.
Jag älskar nyårslöften, det är ett sätt att utmana sig själv på. Man hittar på en helt genialisk sak, som oftast är lite väl kreativ för att man ska orka fullfölja det hela året, men man gör sitt bästa i alla fall. Ifjol gav jag löftet åt mig själv att jag skulle gå ner 20 kg. Vilket just då kändes väldigt, väldigt långt borta. I år stod jag där, 36 kilo lättare och lovade mig själv att 2019 ska jag göra färre saker som suger och flera saker jag tycker om. Alltså omprioritera lite. Vilket kan behövas.
Jag kickstartar med att dra igång ett projekt som involverar någonting jag verkligen bryr mig om, nämligen vår natur och klimat. Så detta År, tänker jag varje vecka hitta en sak att förbättra/förändra i min vardag som tar hela vår familj ett steg i rätt riktning när det kommer till miljötänk. Och jag kommer naturligtvis skriva om det på min blogg.
Så häng med

2019 kommer bli skoj!
Gott nytt År!!

Planering och plantering

Dethär med en sak i taget, det är något jag ofta måste upprepa för mej själv som ett mantra för att inte drunkna i mina egna idéer. Min kreativitet går ofta upp och ner, samma sak med lusten att genomföra mina goda idéer. Ibland går jag in i nya projekt i 220, medan andra dagar känner jag inte alls för någonting. Det är just dom här dagarna, när jag känner att energin är på topp, jag känner mej oslagbar och övernaturligt intelligent, det är då jag försöker få saker gjort. Extra jobb om jag har, jag bakar ofta, lagar god mat. Planterar en massa plantor som jag i slutändan inte har plats för. Målar. Bloggar.
Jag njuter verkligen av dom här topparna, om man nu kan kalla det så.
Idag hade jag några plantor att plantera om, inte alls många, det tog bara ett par minuter, men med en massa andra saker i tankarna, så är det skönt att få pyssla med något jag tycker om.
Problemet jag har i min odling är dock att jag är lite lat, så när jag har sått en del av mina plantor, så har jag inte orkat märka opp dem, utan tänkt typ, att jag ska minnas vilken sort det är. Att jag aldrig minns att jag har minne som en guldfisk alltså.
Idag är också dagen när jag har lagt undan värme mattan för en stund. Det innebär att alla riktigt starka sorter har blivit sådda och grott. En del spännande sorter blev det nog.

Czechoslovakian black.

Jahapp. Jag är ju nu då varm i kläderna gällande lite chili prat, så när jag ändå håller på kan jag ju berätta lite om ett litet projekt jag håller på med.
Jag är ju som sagt ganska grön när det kommer till chili odling, och känner ännu att jag har mycket att lära, jag har ju inhandlat diverse böcker, t.ex boken Älska Chili, som jag rekommenderar åt alla som vill läsa en informativ, men också lättläst och rolig bok om chili. Men ja, håll dig till ämnet Janna , så att, jag anser ju att man kan läsa om allt, men man kan inte lära sig på riktigt om man inte gör.
Ett tag här satt jag som fast klistrad framför en massa videoklipp om hur man beskär sin chili för bättre skörd, eller bara för att forma den, och i fjol så gjorde jag så med flera plantor som inte mådde bra, att jag helt enkelt klippte ner skiten och såg hur dom växte till sig till att bli hur fina plantor som helst ju. Samma sak gjorde jag ju lite med min black naga, alltså min övervintrare, och den börjar ju ta sig riktigt fint nu, den borde dock komma sej in under någon sorts stöd belysning tror jag. Men nu i år, så beslutade jag mig för att så en sorts chili, enbart faktiskt för att beskära den. Jag valde en annuum, vilket jag inte vet om i slutändan var så smart val, en chinense brukar ju växa lite mera kompakt, men det är bara desto intressantare att se hur det går då.
Jag valde då sorten czechoslovakian black.
Varför jag valde den är nog delvis för att jag gillar namnet, jag har inte odlat den förut, så jag kan inte säga något om smaken, men enligt jalapeno.nu ska den mogna frukten ha en utpräglad sötma. Den borde ligga på 500-2000 scoville, vilket ju är ganska lite, men allt behöver ju inte vara megastarkt heller.
Dessutom står det att den ska vara dekorativ, och allt som är fint gillar vi😂.
Nåja, hur som haver, är det ett litet projekt jag håller på med, att beskära en czechoslovakian black planta för att få den buskigare, förhoppningsvis större skörd, och för att helt enkelt lära mig lite mera om att beskära en planta. Just nu i skrivande stund har jag inte gjort något åt den plantan än, den är så liten, men i.o.m.d att den får större kruka i något senare skede, kommer jag att toppa den. Så...fortsättning följer.....

Jag har btw hittat världens bästa ampel på ellos att ha den i. Perfekt stöd belysning alltså. Billig va den också...tror jag🤔

Bhut jolokia

Alltså.....hela min blogg kommer ju till största del att handla om mitt odlande och konsten som jag gör.
Just nu känns det som jag verkligen har mycket att berätta om min chili odling,så de närmaste inläggen kommer ju högst troligen handla om det.
Men chili är bra,att äta chili är hälsosamt,svettigt, och jag tycker mej ha läst någonstans att det är uppiggande och gör en lycklig.
Nåväl, att odla chili gör mig i alla fall lycklig.

Tillbaka till mitt möte med farbror grön och första gången jag smakade bhut jolokian.
Jag for ju då som sagt till korsnäs, det är ju en bit att köra, och jag passade absolut inte in där,men jag var fast besluten på att träffa denna man som kallade sig farbror grön, och odlade grönsaker och syrade chili. Sagt och gjort,där satt jag då, och inte en dag har jag ångrat mitt beslut, för visst hade jag varit på föreläsningar förut, bl.a Sara Bäckmo föreläste ju i Nykarleby för typ två år sedan, men denna Farbror lockade mej mera, och det helt kallt för att han skulle ha workshop och lära ut hur man gör en rökt syrad chilisås. Han hade en hög av chilin på ett bord, och jag minns att jag såg på dessa färger och former och tänkte "shit vad fint", jag var aldrig beredd på hur mycket rena uppenbarelsen av chili skulle påverka mig, hur vacker och intressant den är.

När jag sedan klickade hem mina 50 olika sorter, så var faktiskt bhut jolokian, också kallad ghost pepper eller naga jolokian, den första som hamnade i min köpkorg. Det är även den som i ett senare skede hamnade som tatuering på min arm, för den representerar någonting, den representerar en passion som blivit väckt av dess uppenbarelse, en lätt skrynklig, väldigt het röd frukt. Även om jolokian blev brutalt utklassad smakmässigt av dess släkting, black naga, så kommer det nog att vara en återkommande sort för mig. Jag kommer nog alltid ha en planta ev denna.
Förra året hade jag två, och i slutet av säsongen exploderade dom bokstavligen med frukt.
I år sådde jag dem betydligt tidigare, för det känns som att det kommer att ge bättre avkastning, det återstår dock att se.
I år kan jag inte skryta med att jag har använt jolokian till så mycket, jag har några i frysen, och de flesta blev nog pulver, några lag jag i mina såser, just för att få till en ordentlig hetta. Denna odlingssäsong kommer jag nog att experimentera mera med dess fruktiga smak.
Bhut jolokian ligger på runt 1000 000 shu, och var världens starkaste 2006. Idag ligger den typ på plats 7. 

Black Naga.

Jepp. Nu börjar det, mitt eviga tjat om chili. Alla i min omgivning, de jag känner, och de jag jobbar med, får höra på detta typ varje dag, men jag är sååå exited.

Jag är ju inte precis en veteran när det kommer till chiliodling, tvärtom är jag ganska grön. Jag har någongång köpt någon planta som har dött den stora torkdöden i något hörn i någon av de lägenheter jag bott i, men när vi sedan flyttade till hus, och min far och min käresta byggde mig ett jättefint litet växthus av gamla fönster, det var där allt började.
Jag vet inte riktigt varifrån jag fick fröna, och jag vet inte heller vilken chili jag odlade första året, gubben kom nog bara hem med en liten plastpåse med några frön i, och jag sådde, och de växte.
Det som först började facinera mig, var sättet en chiliplanta växer på, den blir som ett litet träd.
Det året fick jag massor med små, röda, ganska starka chilifrukter av okänd art på mina två plantor jag hade drivit upp.
Men mitt stora intresse började faktiskt när jag var på kurs med Farbror Grön i korsnäs, han bjöd nämligen på ett smakprov av en bhut jolokia, och jag minns den brännande hettan, men också väldigt fruktiga smaken, det var något som blev att fängsla mig något förskräckligt.
Dagen efter började jag googla, jag började läsa på olika facebook sidor, och började göra efterforskningar om olika chili arter och smaker, och de som känner mig vet, att jag är ju allmänt känd för att överdriva saker, så jag klickade hem typ 50 olika sorter som jag ville prova.
Sagt och gjort och fast besluten att bli den bästa chili odlaren ever, så sådde jag mina frön, bland dom fanns bl.a. den fruktade Carolina Reapern, några jalapenos, Bhut jolokian såklart, även padron och poblano. Jag testade en massa nytt, olika styrkor, former, färger.
Jag kan ju inte säga att allt gick smärtfritt, första problemet var en massa fluglarver typ, sorgmyggelarver tror jag de heter, som kom med såjorden, jag hade ju naturligtvis inte fattat att man kunde sterilisera den i ugnen, det fick jag reda på när det var för sent.
Mitt andra problem blev spinnkvalster, och dom små jävlarna har jag ännu inte räknat ut hur jag ska bli av med, för jag räknar helt kallt med att dom små fanskapen just nu ligger och tar sin skönhetssömn i nån liten vrå i mitt växthus, men det blir vårens problem.
Trots dessa små problem, fick jag en bra skörd. Och jag gjorde pulver, sås, t.o.m citrusmarmelad med chili i. Jag gjorde jalapenopoppers och chili cheese balls:D Jag blev verkligen överförtjust i alla dessa olika smaker.
Men en smak överträffade dom alla. Och det var smaken av en solmogen Black Naga.
Väldigt fruktig, söt, fyllig, bränner på rätt ställe i munnen, har en intensiv hetta och är sååååå god.
Så i år när jag började planera nästa års chiliodling, så gjorde jag rum för flere plantor Black Naga, dessutom har jag även en övervintrare som jag absolut inte klarade av att kasta när jag städade ur växthuset.
Först glömde jag den dock i bastun i typ två veckor, men den klarade sig och är nu jättefin:D
Så ifall någon som läser dethär och vill odla en stark chili, med precis den rätta smaken, skit i Carolina Reapern säger jag, kör en Black Naga i stället, den ligger på runt 800 000 shu, och mera än så behöver man nog inte, allt annat är nog bara skryt:`D