Black Naga.

Jepp. Nu börjar det, mitt eviga tjat om chili. Alla i min omgivning, de jag känner, och de jag jobbar med, får höra på detta typ varje dag, men jag är sååå exited.

Jag är ju inte precis en veteran när det kommer till chiliodling, tvärtom är jag ganska grön. Jag har någongång köpt någon planta som har dött den stora torkdöden i något hörn i någon av de lägenheter jag bott i, men när vi sedan flyttade till hus, och min far och min käresta byggde mig ett jättefint litet växthus av gamla fönster, det var där allt började.
Jag vet inte riktigt varifrån jag fick fröna, och jag vet inte heller vilken chili jag odlade första året, gubben kom nog bara hem med en liten plastpåse med några frön i, och jag sådde, och de växte.
Det som först började facinera mig, var sättet en chiliplanta växer på, den blir som ett litet träd.
Det året fick jag massor med små, röda, ganska starka chilifrukter av okänd art på mina två plantor jag hade drivit upp.
Men mitt stora intresse började faktiskt när jag var på kurs med Farbror Grön i korsnäs, han bjöd nämligen på ett smakprov av en bhut jolokia, och jag minns den brännande hettan, men också väldigt fruktiga smaken, det var något som blev att fängsla mig något förskräckligt.
Dagen efter började jag googla, jag började läsa på olika facebook sidor, och började göra efterforskningar om olika chili arter och smaker, och de som känner mig vet, att jag är ju allmänt känd för att överdriva saker, så jag klickade hem typ 50 olika sorter som jag ville prova.
Sagt och gjort och fast besluten att bli den bästa chili odlaren ever, så sådde jag mina frön, bland dom fanns bl.a. den fruktade Carolina Reapern, några jalapenos, Bhut jolokian såklart, även padron och poblano. Jag testade en massa nytt, olika styrkor, former, färger.
Jag kan ju inte säga att allt gick smärtfritt, första problemet var en massa fluglarver typ, sorgmyggelarver tror jag de heter, som kom med såjorden, jag hade ju naturligtvis inte fattat att man kunde sterilisera den i ugnen, det fick jag reda på när det var för sent.
Mitt andra problem blev spinnkvalster, och dom små jävlarna har jag ännu inte räknat ut hur jag ska bli av med, för jag räknar helt kallt med att dom små fanskapen just nu ligger och tar sin skönhetssömn i nån liten vrå i mitt växthus, men det blir vårens problem.
Trots dessa små problem, fick jag en bra skörd. Och jag gjorde pulver, sås, t.o.m citrusmarmelad med chili i. Jag gjorde jalapenopoppers och chili cheese balls:D Jag blev verkligen överförtjust i alla dessa olika smaker.
Men en smak överträffade dom alla. Och det var smaken av en solmogen Black Naga.
Väldigt fruktig, söt, fyllig, bränner på rätt ställe i munnen, har en intensiv hetta och är sååååå god.
Så i år när jag började planera nästa års chiliodling, så gjorde jag rum för flere plantor Black Naga, dessutom har jag även en övervintrare som jag absolut inte klarade av att kasta när jag städade ur växthuset.
Först glömde jag den dock i bastun i typ två veckor, men den klarade sig och är nu jättefin:D
Så ifall någon som läser dethär och vill odla en stark chili, med precis den rätta smaken, skit i Carolina Reapern säger jag, kör en Black Naga i stället, den ligger på runt 800 000 shu, och mera än så behöver man nog inte, allt annat är nog bara skryt:`D

Första Inlägget.

Första inlägget då.
Jag har flera gånger tidigare försökt mig på dethär med att blogga, men någonstans på vägen har jag alltid hittat andra saker och andra projekt på vägen, så har jag glömt bort min blogg. Men nu sänker jag mina krav på mej själv lite, jag kommer att blogga när jag känner att jag har något att berätta, och så kommer jag faktiskt att strunta i om innehållet blir tråkigt. Man behöver inte alltid sträva efter att vara intressantast i världen

Det är det som är det värsta med hela bloggvärlden, man läser alla dessa fatastiska bloggar, med underbara bilder och fantastisk layout. Bloggar som är intressanta, välskrivna och inte alls tråkiga, så tänker man " I can do this!"... Så kan man inte det. Hur man än vänder och vrider på sitt liv för att få en intressant sida på det, så slutar det med att man känner sig lite halvt nere när man inser att man faktiskt bara är en helt vanlig människa som inte egentligen gör så mycket spännande, utan mest bara lunkar på i sin egen takt. Men som om det skulle vara något fel med det. Absolut inte. Tvärtom.
Jag har därför beslutat mig för att skapa en blogg som avspeglar mitt liv på riktigt, den kommer handla till största del om min odling som jag håller på med egentligen året runt. Sedan kommer jag även säkert att skriva en del om min konst. Och lite om mina djur och gården där vi bor. Mycket chiliprat kommer det att bli. För chili är ju typ det bästa som finns <3  så hej på er. Och välkommen till min blogg.